DU TROR KNAPPT DU ÄR HÄR NÄR DU ÄR DÄR

Jag har inte kommit på något bättre sätt än att som i rubriken uttrycka Västra Kullabergs unika karaktär. Till lands och i vattnen nedanför.

Det är högsäsong nu. Överallt, på stigar, i och omkring naturum, uppe i fyren och platsen runt denna rör sig tusentals besökare dagligen. Glada och förväntansfulla människor i alla åldrar och av nära nog alla nationaliteter. Det är med stor glädje man får se och hälsa på dessa semesterfirare, svara på frågor, ge tips och ideer om vad reservatet kan erbjuda dem och ibland få tid att berätta om historiska händelser på platsen och händelser som kanske inte just de får tillfälle att uppleva just denna gång. Också havet där nere sprudlar av liv. En ständig ström av seglare som passerar förbi, jag vet av erfarenhet vilka känslor det väcker till liv att se det mäktiga bergets spets där nere ifrån vattnet, dykare söker djupets spänning och våra tumlare visar sig mycket ofta i stora grupper.

Jag har arbetat här sedan drygt två år tillbaka, Jag har seglat här sedan de tidiga tonåren och otaliga gånger genom åren vistats på berget, alltid starkt påverkad av storheten här, men, – det är något aldeles särskilt den här säsongen.

Genom vårt i jämförelse med tidigare år betydligt större aktivitetsprogram, breddat med litet sportigare och mera äventyrliga aktiviteter delvis riktade mot nya målgrupper har vi fått många nya besökare. Vi gästas helt enkelt av fler typer av människor och sällskap. Detta var en del av målsättningen med vårt utökade programutbud och det känns fint att det också har blivit så.

Då man under hela dagarna vistas i denna stimulerande och mycket livfulla miljö med alla dessa glada och förväntansfulla besökare kan det då och då vara skönt med en liten paus. Detta kan man få om man har ett ärende till Förvaltargården. Här förvarar vi våra fordon och maskiner, här finns verktad och materiellförråd m.m. Just här finns inga besökare och inga seglare, dykare eller tumlare. Här kan man få en stunds tystnad.

Jag hade ett ärende hit och satte mig en kort stund ned för att njuta av kontrasten. Kameran bär jag alltid med mig och fick använda de också här. Mycket snart kom vår vackra hind fram till mig.

Hon stod länge och betraktade mig nyfiket. Jag försökte att låta som jag tror att en hjort gör och hon tycktes tvivlande vecka pannan inför mina försök. Efter en stund skiljdes vi åt.

Kullabergs naturreservat. Alltid en upplevelse!

Magnus Blomkrantz

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.